♥♥♥

Det känns som igår jag bodde hemma och man hörde buller och bång från garaget. Jag vet inte hur många gånger jag svor för att teven laggade sönder pga en viss bror som skruvade i skotern och testgasade lite. Jag vet inte hur det kunde bli så men irriterad var ju bara förnamnet på hur jag kände. Ibland var det bara att ge upp, lika bra att göra något annat istället för att bli arg haha. Och till ni som tänker "men varför gick du inte ut och sa till honom?". Tyvärr så hjälpte det inte att gå ut och klaga. Det är ju min bror vi snackar om, hans kommentar hade varit "jaha, och? Synd för dig" Dennis levde och andades skoter och motorer. Så är det bara. Och jag saknar honom så otroligt mycket. Den retstickan. 
 

2 år

 
 
2 april - två år sedan du hastigt lämnade oss. Vi saknar dig så otroligt mycket och jag önskar ingenting hellre än att spola tillbaka tiden. Det sista minnet jag har med dig är då vi satt i Jäckvik och glassade i solen, drygt två år sen. Jag vill tillbaka. Än idag är det lika obegripligt.
Efter en dag i solen for vi upp till toppen av Pieljekaise och släppte iväg en rislykta. Det var så vackert... Jag önskar du vore här med oss ❤

När vi umgås

 
Ta mig tillbaka till då vi satt hemma i hortlax en helt vanlig vardag och drack kaffe tillsammans. Maja är just hemkommen från en fotbollsträning och tar sig middag. Tyckte det var så roligt att alla var i sina mobiler. Åh, älskade familj. Saknade människor.