Moa Edin

Hej och hå! Nu är det ju ett tag sen det var sommar meeeeen vilken sommar det varit! Jag tänkte skriva några rader om vad vi gjort på och visa er bilder såklart! 

Jag tänkte skriva att vi inte gjort så jättemycket men samtidigt har vi ändå gjort en del. Såhär ligger det till, vi har lagt rätt mycket krut på garaget i sommar. I vintras kunde vi inte ställa in bilarna där då den smälta snön inte hade någonstans att ta vägen. Så det har vi fixat. Och med vi menar jag Simon och alla som hjälpt till!! Vi hade aldrig klarat det utan alla som hjälpt oss, guld värt 🥺❤️ 

 

En ny port (en ny för oss men den är beggad) har vi även fått dit, med spottar 😍

Före:

 

Efter:

Flera stenkistor har vi fixat, både till garaget och till dagvattnet. Såhär såg det ut under tiden:

En bro där bak har Simon även snickrat ihop. Såhär såg det ut sent i augusti när allt blev klart:

Simon och Stefan (Simons pappa) har i början av sommarn lyft hela bodan då den var lägre ner än själva marken:

 

Efter att de lyft bodan försökte vi pynta till det då det inte var så snyggt när bodan bokstavligt talat var i luften. 

Före:

 

Efter:

Vi har målat några dörrar då de såg ganska slitna ut:

Och mitt i allt detta var Joline i sin mest krävande period hittills. På dagen gick det mesta bra och hon var nöjd, tills kvällen kom och det var dags för läggningen. Herregud. Jag vill nästan inte ens tänka tillbaka på denna tid. Innan denna fas var hon otroligt lätt att lägga. Ibland kunde vi till och med gå ut ur rummet och hon somnade. Vi lät hon tom sova i eget rum!! Men i samband med att hon lärde sig krypa och blev mer fysisk omvandlades detta lugn till panik över att ligga ner. Även på skötbordet. Helt plötsligt skulle hon absolut inte ligga ner på rygg. Så vi gick söva henne genom att sitta och guppa på pilatesbollen och det funkade klart bäst av alla sätt vi testade. Sådär höll vi på i 1,5 månad. Typ hela sommaren. Fy fasiken vad det tärde på mig. När Simon gick på semester, i mitten på juli, började vi direkt med att sätta ner hon i spjälsängen och någon av oss låg bredvid i vår säng. I början var det mycket gråt, men det höll inte i sig så länge. Nu gråter hon ibland men hon vet vad som gäller och det är inte jobbigt alls att lägga henne. 

Men när Simon jobbade och när han inte jobbade höll han på med garaget och alla andra mindre projekt vi haft, kände jag mig otillräcklig. Klart att Simon hjälpte till med Joline så mycket han kunde och jag är glad att vi fick allt gjort men jag vet inte hur fasiken jag hade fixat allt med fler barn än ett!! Jag hade hand om ett barn och fick absolut utbrott som jag inte är stolt över. Det är perioder som dessa jag inte förstår hur jag ska klara av att ha hand om fler barn. Den tanken skrämmer mig. Men när man väl har fler barn har man ju inget val såklart. Det är klart man fixar det men jag blir ändå fundersam. Oj, vilket långt inlägg det blev. Det var inte tanken men nu får det bli så. Hoppas ni uppskattar det ändå 🤭🤪 Det blir ju inte så ofta jag uppdaterar då jag prioriterar helt andra saker, men tycker ändå om att få upp något inlägg då och då. För min egen skull, jag älskar att kunna gå bak i tiden.