När känslorna tar över

 
 
 
 
 
 
 
 
 
Nu har vi varit friska i en månad så snart väntar jag mig ett bakslag och mer vab. Och på tal om bakslag har detta med förskola blivit en jobbig grej numer, vilket jag förstod skulle komma. Men fan så känsloladdat det är att lämna iväg sin älskade unge som bara gråter/skriker och visar med hela sitt kroppsspråk att hon inte vill lämna ens famn. Sen är jag ju ganska känslig när det gäller Joline men det är väl inte så konstigt!? Det är ju mitt barn! Och mitt första barn, jag hoppas att vi någon gång får ett till barn och att man då är lite mer van allt som hör till föräldraskapet, eller så är man inte?! Även fast vi haft barnvakt kontinuerligt sen hon föddes så är det något helt annat att lämna iväg henne till personalen på förskolan, vilket är människor vi ej känner. Sen litar jag på dem till 110%, såklart, men det tar inte bort smärtan att behöva lämna henne när hon verkligen inte vill.
 
Jag älskar mina lediga måndagar och att jag får spendera mer tid med Joline. Jag jobbar 90% nu och är ledig varannan måndag. Till hösten har jag sökt ner ytterligare och tänker jobba 80%. Det känns helt rätt i hjärtat. Får såklart ut mycket mindre pengar varje månad men desto mer tid med min dotter och sambo. Helgerna är så otroligt korta och då ska vi inte tala om vardagarna... Känns som att man kommer hem från jobbet, käkar middag, leker en stund, nattar hojna och sen ser vi teve en stund, sen sängen och repeat. I och med att Simon jobbar kvällar och helger så går vi om varandra rätt mycket och man är ofta själv med Joline vilket såklart är skönt, då vi slipper ha henne på föris så mkt, men ganska påfrestande för mig och Simon. Men men, vi gör så gott vi kan och har det rätt bra ändå.
sussa

Ååhh , de är jätte jobbigt att lämna dom när dom inte Bill.. trots att zach var min tredje , så var de otroligt jobbigt lämna han , han ville inte bli lämnad och tror de varade i 2 år.. å sen hade man Noah , som med sitt humör kunde ha världens bråk av att bli lämnad .. de är tufft. Man kämpar på ,å dom har de ju bra trots allt.. inte för att de här hjälpte dig 🤦‍♀️😅❤ men nån gång vänder de. Och man kan försöka hitta en lämning som funkar. Jag vet när en ny fröken börja och skulle ha zach till å vinka i fönstret.. å herre gud då gick ja ju nästan sönder när ja var tvungen e han gråta där. Så de fick ja säga nej de gör vi inte 🥰 de är bara ta vara på små barns tiden så mycke man kan , de går fort och 😁

Svar: Jo men det hjälper mig så mycket att höra andras historier, att man inte är ensam. jag känner mig så otroligt töntig och känslig då jag vet att det förmodligen går över på några minuter men det hinner jag ju inte se... nä usch och fy. Det är bara att stå ut och försöka njuta för som du säger, tiden tickar på och fort går det så är de stora 😱😫🥰🥰 tack för att du kommenterar!!
Moa Edin

Jennifer

Ja det är verkligen tungt!!! Även fast man vet och förstår att det går över (du har ju ännu bättre insikt i det). Du gör det bra! <3

Svar: ja det är ju det som är det värsta. Jag vet ju att det går över inom några minuter eller rent av sekunder men ändå så gör det så ont i en!! 😱🥴 men tack! och du med ❤️
Moa Edin